Vart fotograf för klubbens lag idag. Stressig och kallt. Bra och mindre bra saker hände. Känslor som sa nej men skuldkänslor som kom till osv. Får la vara stolta över laget trots dagens resultat och så. Bra jobbat girls! Sitter just nu och jobbar med bilderna. Körde verkligen inte så sjukt seriöst idag. Orkar inte längre, var egentligen inte taggad till detta osv. Så de okej kommer här. Ni hittar de resterande på fb sidan(hääär)

Hej alla goa & glada!

Redan första advent! Myyysss!! :)))

Var ju ett tag sedan man skrev. Har haft väldigt mycket med skolan och allt annat som ska hittas på. Eftersom man har gjort en del så gör man endast en kort sammanfattning av vad som har hänt ^^ 

- Pluggat en massa! 

- Varit på gymmet lite. Måste bli bättre! 

- Jobbat!

- Haft stalljour! 

- Partajat!

- Vardagspysslat!

Alltså det gamla vanliga! ;) 

Men ni får ha en fortsatt trevlig första advent! 

Hur söt är jag egentligen inte?! Självsäker deluxe ^^ Anyway. Inlägget kommer till för att det ska hända NÅGOT och för att jag hittade denna snyggingen på spotify (A): 

Jag mådde som bäst i Sasahum(nu 3 och då1). Åh gud ni ska veta vad jag saknar den klassen från gång till gång. Seriöst den bästa klassen genom alla dessa år som vi har gått i skolan. Skiter i om hela min nuvarande klass blir arga på mig. Jag har bara en grej att säga till er "SYND!" ;) 

I vissa stunder känner jag mig falsk mot mig själv. Varför Emma? Varför i hela friden är du det? Det gör inget nytta av att vara det? Eller? Det är liksom som om att jag när jag känner mig nere och pratar med andra att jag leker "allt är okej. Bry er inte om mig". När jag samtidigt i vissa andra likadana stunder ibland verkligen öppnar mig och vill att folk ska ta del av hur dåligt jag mår samt varför. Makes no mening. Någon med en teori? Grejen är att situationerna är samma men ändå reagerar jag så olika...

eller? Stämmer det verkligen? 

Ber så hemskt mkt om ursäkt för den dåliga bild kvaliten. Hoppas att ni kan kolla ändå ;)